Maten förstör mig, hånar mig och bespottar mig varje gång den ligger på en tallrik framför eller tillreds i någon form av kärl, så numera ger jag tillbaka genom att oavsiktligt förstöra maten, bli totalt oätbar för att den inte ska kunna infektera mitt inre och göra mig mer äcklad av sig själv än tidigare..
Vill skrika, men finns ingen som lyssnar och heller ingen som ser, åtminstone enligt hennes illusion.
Ni ser ett skal, det yttre som lurar er från att försöka titta in i de fönster som numera är gallerförsedda och skottsäkra.
Spegeln och mina ögon är i maskopi med varandra, för bilden den återspeglar äcklar mig då det enda som syns är ett monster..
Vad jag än gör så är känslan av att det aldrig räcker till alldeles för överväldigande..
Kontroll! Kontroll! Vill kunna styra över något...
Ibland är jag fin, men så får jag syn på någon finare och plötsligt rasar bilden ytterligare en gång.
Finns det någon som har lite lim att låna ut?
Vill skrika, men finns ingen som lyssnar och heller ingen som ser, åtminstone enligt hennes illusion.
Ni ser ett skal, det yttre som lurar er från att försöka titta in i de fönster som numera är gallerförsedda och skottsäkra.
Spegeln och mina ögon är i maskopi med varandra, för bilden den återspeglar äcklar mig då det enda som syns är ett monster..
Vad jag än gör så är känslan av att det aldrig räcker till alldeles för överväldigande..
Kontroll! Kontroll! Vill kunna styra över något...
Ibland är jag fin, men så får jag syn på någon finare och plötsligt rasar bilden ytterligare en gång.
Finns det någon som har lite lim att låna ut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar